Snarkning orsakas av att mjuka gommen och uvulan sätts i vibration av luftströmmen när man andas in. Enligt aerodynamiska principer (Newton) genereras lyftkraft genom acceleration av luft. Enligt en annan fysikalisk princip (Bernuille - Venturi effekten) skapas ett snabbare luftflöde och undertryck bakom en förträngd passage. Vid munandning skapar luftflödet via näsan ett undertryck och ett snabbare luftflöde bakom  mjuka gommen. När muskulaturen i gommen slappnar av under sömnen kan gomseglet och gomspenen börja fladdra, likt ett segel som inte är spänt. Samma fysikaliska principer förklarar att en del personer ibland drabbas av kortare eller längre andningsuppehåll under sömnen. Det relativt trånga utrymmet som skapar ökat luftflöde ligger i tungbashöjd och undertrycket skapas i luftvägarna nedanför. När muskulaturen i tungan slappnar av i sömnen sugs tungbas och intillliggande vävnader ner mot luftstrupsingången och blockerar passagen. Genom inspektion av munhåla-svalg och med hjälp av fiberoptisk undersökning via näsan kan man skapa sig en bild av hur trångt det är och vilka strukturer i svalget som förtränger. I de allra flesta fallen är det tungan/tungbastonsillen, ibland är det förstorade halsmandlar. Enligt Mallampi kan man grovt klassificera graden av trånghet genom mun/svalg inspektion utan spatel.      För patienter hos vilka obstruktiv sömnapné (OSA) misstänks eller har diagnostiserats, är undersökning av de övre luftvägarna därför avgörande för att bestämma en optimal behandling, eftersom många variabler är inblandade i patogenesen av sjukdomen, vilket gör valet av rätt behandling till en komplex fråga. Snarkning är ofarligt och snarast en ljudkosmetisk fråga. Men för sängpartnern kan det vara ett lidande och en faktor som allvarligt stör sömnen och välbefinnandet. Kraftiga snarkningar når ljudnivåer upp mot 80 decibel – vilket ungefär motsvarar ljudet av en skällande hund. Kortare andningsuppehåll är rätt vanligt och saknar allvarlig medicinsk betydelse. Om andningsstoppen däremot är så långa (>10 sekunder) och ofta återkommande att blodets syresättning påverkas då talar man om ett sömn-apné syndrom. Vid sömnapné-syndrom är den normala sömnrytmen störd. Man sover dåligt och känner sig trött på dagen och presterar dåligt på arbetet. Vid uttalat sömnapné-syndrom föreligger en stor risk att man somnar vid ratten under bilkörning!! På sikt innebär bristfällig syrsättning och sömnstörning en belastning för hjärtat och cirkulationen  -  en riskfaktor för att få högt blodtryck eller hjärtinfarkt.   Vad kan man göra själv? Övervikt är den i särklass viktigaste orsaken till snarning och sömnapné pga ökande fettinlagring i tungan – tungbasen – gommen och svalgets sidovävnader. Redan ett par kilos viktnedgång kan få apnéerna att upphöra och reducera snarkningen. Undvik alkohol och sömntabletter som ytterligare slappnar av muskulaturen under sömnen. Förbättrad näspassage minskar undertrycket bakom näsan – pröva näsvingevidgare som man kan köpa på apoteket. Sluta röka eftersom rökning ger ökad slemhinnesvullnad i näsa och svalg och dessutom är ytterligare en riskfaktor för kärlsjukdom och hjärtinfarkt.   Behandling Snarkning och lätt till måttligt sömnapné-syndrom behandlas effektivt och tillförlitligt med en sk snark-skena som provas ut av tandläkare. Med remiss som intygar sömnapné-syndrom får man landstingsrabatt. CPAP är en effektiv och tillförlitlig metod vid måttligt till gravt sömnapné-syndrom. Det innebär att en luftström med övertryck via näsan håller luftvägarna fria och förhindrar snarkning och apnéer. Kirurgisk behandling är sällan motiverat vid sömnapné-syndrom. Ju gravare sömnapné-syndrom dess mer restriktiv inställning till kirurgi. Det finns många olika kirurgiska tekniker men i princip är operativ reduktion av en signifikant förstorad uvula ett tämligen enkelt ingrepp med goda möjligheter att reducera snarkning. För barn med sömnapné-syndrom gäller tonsillectomi-abrasio.